Medlemsländer i Nato

Efter andra världskrigets slut år 1945 var världen mycket krigstrött men optimistisk. Segrarmakterna USA, Storbritannien, Sovjet och Frankrike upplevde Tyskland som det största hotet mot freden och beslöt att neutralisera detta hot. Tyskland delades in i fyra zoner och varje zon administrerades av en segrarmakt. Även Österrike som under andra världskriget varit en del av Tyskland delades i fyra zoner. De fyra segrarmakterna samarbetade inledningsvis väl men snart visade det sig att Sovjet hade andra planer för Europa än de övriga segrarmakterna. Sovjet hade som ett led i sitt krig mot Tyskland erövrat de flesta länderna i östra Europa, bland annat ockuperade de Polen. Segrarmakterna var överens om att allmänna val skulle hållas i Polen men Sovjet bröt denna överenskommelse genom att tillsätta en Moskvatrogen regering.

Övriga länder i östra Europa gick samma väg som Polen. Sovjet deklarerade att länderna i östra Europa skulle hålla val i sovjetisk stil, val där kandidaterna utsågs av Sovjet. I och med detta lade Sovjet de facto under sig hela östra Europa och de övriga segrarmakterna var oroliga att samma sak skulle hända även i västra Europa om inget gjordes. För att stabilisera de krigshärjade länderna i Europa inledde USA en insats med massivt ekonomiskt bistånd till länderna. Sovjet såg biståndet som en otillåten inblandning i ländernas inre angelägenheter och Sovjet blev allt mindre samarbetsvilliga gentemot de övriga segrarmakterna. Regeringarna i västra Europa och segrarmakterna oroade sig över Sovjets expansiva politik och beslöt sig för att bilda en försvarsallians.

Nato

År 1948 bildades den så kallade Brysselpakten mellan Storbritannien, Frankrike, Belgien, Luxemburg och Nederländerna. Syftet med pakten var att samordna ländernas försvar. Brysselpakten var startskottet för Nato som grundades år 1949. De första medlemsländerna i Nato var Storbritannien, Frankrike, Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Danmark, Norge, Island, Portugal, USA och Kanada. Tanken bakom Nato var att varje medlemsland förband sig att försvara övriga medlemsländer om de blev angripna. Ett angrepp på ett medlemsland skulle ses som ett angrepp på Nato och alla medlemmar var skyldiga att försvara varandra. Natos första generalsekreterare uttalade dock Natos egentliga syfte: att hålla Sovjet ute, USA inne och hålla Tyskland nere. Sovjet var ett mycket verkligt hot mot Europa vid denna tid men Sovjets ambitioner sträckte sig inte längre än till östra Europa.

Kalla kriget

Sovjets befarade expansion in i Västeuropa blev aldrig verklighet och förhållandet mellan Sovjet och västmakterna förbättrades under en period, samtidigt ansågs hotet från Tyskland inte längre vara speciellt stort. År 1949 slogs Frankrikes, Storbritanniens och USA:s ockupationszoner samman och republiken Västtyskland bildades. Sovjet ogillade detta och som ett motdrag bildades den kommunistiska lydstaten Tyska Demokratiska Republiken (DDR) med Berlin som huvudstad. Bildandet av DDR sågs som sovjetisk aggression i Europa och för att möta denna aggression tilläts Västtyskland bli medlem i Nato år 1955. Sovjet hade under efterkrigstiden försökt att få bättre tillgång till Medelhavet genom att utöva påtryckningar på regimerna i Turkiet och Grekland. Dessa regimer såg Sovjet som ett hot och de ansökte om och beviljades medlemskap i Nato 1952.

Medlemmar kommer och går

Natos olika medlemsländer har ibland varit oense om hur Nato används. Ofta har denna oenighet handlat om att medlemsländerna ansett att USA använt sig av Nato för att främja sina egna ambitioner. Att Västtyskland tilläts medlemskap år 1955 var delvis på grund av att USA behövde flytta styrkor från Europa till Asien för att försvara Sydkorea under Koreakriget. Storbritannien och Frankrike hade egna ambitioner, framförallt i sina tidigare kolonier och upplevde ibland att USA hämmade deras intressen. Frankrike drog sig ur Natos gemensamma militärkommando år 1966. Turkiet och Grekland stod på varsin sida under Cypernkrisen 1974. Turkiet invaderade Cypern och Grekland lämnade Nato då de kände sig orättvist behandlade av organisationen. Grekland återinträdde 1980 och 1982 blev även Spanien medlem i Nato.

Kalla krigets slut

Sovjet hade år 1955 grundat Warszawapakten som en motvikt till Nato men år 1991 imploderade Sovjet och Warszawapakten upplöstes. Efter några tumultartade år blev landet som nu heter Ryssland en aktiv samarbetspartner till Nato. Ryssland hade dock egna ambitioner rörande de länder som tidigare ingått i Sovjetunionen och Warszawapakten och har aktivt blandat sig i de nya staternas angelägenheter, ibland även hotat tidigare medlemsländer. Många av länderna som tidigare var en del av Sovjet och Warszawapakten är idag medlemmar i Nato. Polen, Tjeckien och Ungern blev medlemmar 1999, Estland, Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien, Slovakien och Slovenien blev medlemmar 2004. Albanien och Kroatien gick med 2009 och Montenegro blev Natos senaste medlem 2017. Frankrike blev åter fullvärdig medlem 1993 och det återförenade Tyskland blev en Natomedlem 1990.

LEAVE A REPLY

Your email address will not be published. Required fields are marked *