Nato i framtiden

Nato står för North Atlantic Treaty Organization och är en organisation som grundades 1949. Syftet var att försvara de västliga demokratierna från tysk och sovjetisk aggression. Natos medlemmar slöt ett avtal om att försvara varandra och att ett angrepp på en medlem skulle ses som ett angrepp på alla övriga länder. Ett av organisationens syften, att motverka tyska attacker, uppfylldes nästan omedelbart och Tyskland, eller Västtyskland som landet då kallades, fick bli medlem i organisationen år 1955. Att Västtyskland fick bli medlem kan ses som ett svar på bildandet av Warszawapakten samma år. Nato hade en aktiv roll i det kalla kriget under många årtionden vilket utkämpades dels mellan USA och Sovjet, dels mellan Nato och Warszawapakten. Målet har alltid varit fred.

Nato har aldrig haft några egna trupper utan fungerat som samordnare av medlemsländernas egna militära styrkor. Natos ursprungliga medlemsländer var Storbritannien, Frankrike, Belgien, Holland, Luxemburg, Italien, Portugal, Danmark, Norge, Island, USA och Kanada. I takt med att rädslan för Sovjet växte, ökade också antalet medlemsländer. Turkiet och Grekland anslöt sig till Nato 1952 efter sovjetiska framstötar i regionen. Frankrike lämnade Natos militära samarbete 1966 efter oenighet med USA om Natos syfte. Frankrike hade sedan länge tvivlat på Natos förmåga att försvara Västeuropa och hade därför utvecklat egna kärnvapen. Samma tvivel hade också Storbritannien som även de utvecklat egen stark militär kapacitet och egna kärnvapen. Dessa två nationer hade dessutom egna ambitioner i sina forna kolonier.

Nya tider, nya uppgifter

Det var inte bara Västeuropa som kände sig hotade av Sovjet och Warszawapakten. Sovjet kände sig hotade av Nato vilket ledde till kapprustning mellan de två blocken. Denna kapprustning var en bidragande orsak till Sovjets fall. När Sovjet fallit och kalla kriget tagit slut var frågan vad man egentligen skulle med Nato till. Nato hittade dock snabbt nya uppgifter. Uppgifterna har varit att leda fredsbevarande uppdrag under FN-mandat, assistera organisationer som Afrikanska Unionen i deras fredsbevarande uppdrag, bistå med bekämpning av pirater utanför Somalias kust, samt träna och utbilda militärer och säkerhetsstyrkor i länder med bräckliga regimer, t.ex. Irak och Afghanistan. Nato har även utfört fredsframtvingande uppdrag utan FN-mandat, vilket lett till hård kritik, framförallt från Ryssland och Kina.

Framtida uppgifter

Det är tydligt att Nato är en organisation som kämpar för sitt berättigande och för sin överlevnad. Organisationen har hög kompetens och är mycket skickliga vad gäller att samordna, organisera och leda komplicerade militära uppdrag. Denna kompetens är något världen med jämna mellanrum kan dra nytta av. Den massiva insatsen i Afghanistan är ett exempel på ett uppdrag som få andra organisationer skulle klarat av att utföra. I Afghanistan organiserade och ledde Nato en styrka på 130 000 soldater från 51 olika länder, varav många av de deltagande länderna inte var Natoländer. Nato har även lett räddningsarbetet efter jordbävningen i Pakistan 2005, och assisterat räddningsarbetarna med att flyga in förnödenheter. Det finns många andra exempel.

Natos utmaningar

Efter kalla krigets slut har många forna Warszawapakts-länder och länder från Östeuropa anslutit sig till Nato. Orsaken till dessa länders anslutning är att de fruktar rysk militäraggression och rysk inblandning i deras interna angelägenheter. Ryssland å sin sida ser Natos östliga expansion som ett direkt hot. En av orsakerna till att Ryssland invaderade Georgien var att Georgien börjat diskutera Nato-medlemskap. Samma sak gäller Ukraina. Ryssland ser inte Nato som en organisation för fred och stabilitet, utan som en organisation som främjar USA:s geopolitiska intressen och ambitioner. Även Kina ser Nato som en förlängning av USA. Både Ryssland och Kina är länder med egna geopolitiska ambitioner och deras ambitioner krockar med jämna mellanrum med Natos.

Vägen framåt

Att många ser Nato som USA:s förlängda arm är inte konstigt. USA har en ledande roll inom organisationen och det är en roll som ibland missbrukats. Natos insatser i Kosovo och Libyen skedde till exempel utan mandat från FN. Ska Nato ha en framtida roll i världssamfundet måste dess trovärdighet öka. FN behöver en organisation som snabbt kan utföra stora och komplicerade uppgifter, och det är idag bara Nato som har denna kompetens. För att öka Natos trovärdighet krävs det dock att USA:s inflytande över organisationen minskas drastiskt. De övriga medlemsländerna måste ges en mer framträdande roll. Viktigast av allt är dock att Nato vinner Rysslands och Kinas förtroende, det är först då världen på allvar kan dra nytta av Nato.

LEAVE A REPLY

Your email address will not be published. Required fields are marked *